Med anledning av att Lions forskningsfond mot folksjukdomar fyller 40 år 2021 instiftade fonden ett jubileumsanslag om 750 000 kronor för att premiera excellent forskning med inriktning mot folksjukdomar hos äldre. Detta anslag går till David Engblom, professor i neurobiologi vid Medicinska fakulteten vid Linköping Universitet för hans spetsforskning om hur inflammation påverkar hjärnans funktion vid en rad folksjukdomar

Läs Davids egen beskrivning av sin forskning nedan:

Inflammationens effekt på hjärnfunktionen

I många av våra folksjukdomar finns det en inflammatorisk komponent. Detta gäller klassiskt inflammatoriska sjukdomar som ledgångsreumatism och inflammatorisk tarmsjukdom men även sjukdomar som Alzheimers sjukdom, Parkinsons sjukdom, stroke, depression, typ 2- diabetes och hjärt-kärlsjukdomar orsakade av ateroskleros. Vid de flesta av sjukdomarna med en inflammatorisk komponent lider många av patienterna av nedsatt stämningsläge, sjukdomskänsla, kraftlöshet, koncentrations- och minnessvårigheter och andra symtom som härrör från hjärnan. Dessa symtom blir ofta extra tydliga hos äldre multisjuka personer där inflammation från flera sjukdomsprocesser samverkar och hjärnan är skörare.

Man tror att inflammatoriska ämnens påverkan på hjärnan är det som utlöser många av dessa sjukdomsrelaterade symtom men mekanismerna är till stor del okända vilket gör att det är svårt att behandla symtomen effektivt. Vi avser att studera mekanismerna bakom hur inflammatoriska ämnen påverkar hjärnans funktion och leder till nedsatt stämningsläge, sjukdomskänsla och andra oönskade symtom. Vi gör detta med hjälp av avancerad genteknik i möss och vårt huvudfokus är riktat mot mikroglia vilka är hjärnans främsta immunceller. Vår stora erfarenhet av att studera samspelet mellan inflammation och hjärnan gör att vi är övertygade om att projektet är genomförbart och att det kommer att leda till viktiga insikter. Det faktum att vi arbetar med molekylära system som är tillgängliga för läkemedelsbehandling gör också att våra resultat har potential att komma till klinisk nytta i en inte alltför avlägsen framtid.