Födelseort: Boxholm
Risken att insjukna i en borreliaorsakad infektion efter ett fästingbett – vilka är riskfaktorerna?
Fästingar är ofta bärare av borreliabakterier, vilka kan överföras till människa och orsaka sjukdomen Lyme borreliosis (LB), den vanligaste fästingburna infektionen på norra halvklotet. Antal personer som varje år får en LB diagnos i Sverige är okänt då infektionssjukdomen inte är anmälningspliktig. Uppskattningar, baserade på serologiska studier, visar dock att det kan röra sig om 10 000 LB fall per år. Risken att få en borreliainfektion kan bero på flera olika faktorer såsom fästingens blodsugningstid, antal borreliabakterier, borreliaart, och den bitnes immunologiska svar. En borreliatransmission från fästing till människa resulterar inte nödvändigtvis i ett symtomatiskt förlopp – tvärtom, många får aldrig några symtom.
Projektet syftar till att belysa kopplingar mellan riskfaktorer och det kliniska utfallet (symtomatiskt eller asymtomatiskt) vid ett fästingbett. En annan del av projektet syftar till att kartlägga den geografiska spridningen av borreliapositiva fästingar samt beskriva artdiversiteten av borreliabakterier i Sverige.
För att ta reda på detta har fästingar som bitit personer kontinuerligt samlats in sedan 2007 från ett 60-tal vårdcentraler, belägna från södra till norra Sverige (inkl. de åländska öarna). Fästingarna analyseras med nyutvecklade molekylärbiologiska tekniker som är avsedda för detektion, kvantifiering, och artbestämning av borreliabakterier. Vidare används metoder som gör det möjligt att avgöra hur länge fästingen har sugit blod. Dessa fynd korreleras sedan till de serologiska analyser som utförts på den fästingbitnes blod (detektion av borrelia-antikroppar). Som underlag för symtomatiska/asymtomatiska förlopp har individerna svarat på enkätundersökningar.
Det är av stor betydelse att belysa dessa frågeställningar i syfte att på ett mer adekvat sätt informera allmänheten om riskerna med fästingbett samt att kunna göra riskbedömningar i olika delar av landet. Projektets resultat kan härigenom komma att på ett direkt sätt kunna utnyttjas inom vården inför riskbedömning, diagnostik och val av behandlingsstrategi vid konstaterad infektion.