Vad händer med generna när patienter med akut myeloisk leukemi behandlas med cytostatika?
Akut myeloisk leukemi (AML) är en blodcancer som behandlas med cytostatika och i vissa fall benmärgstransplantation. Många patienter får till en början bra effekt av cytostatikabehandlingen, men återfallsrisken så väl som dödligheten är hög. Vid diagnos görs olika tester på blod och benmärgsprov för att göra riskbedömningar som kan hjälpa vården att t ex tidigt inleda en transplantationsprocess för de patienter som bedöms ha en hög risk för återfall. Trots att det i dag finns ett antal genetiska tester som guidar läkaren, saknas kunskaper för att helt förklara den stora variationen som ses i behandlingsutfall vid AML. Vi vet att leukemicellerna inte alla ser likadana ut, utan att vissa celler är känsliga för cytostatikabehandlingen medan andra står emot den och kan orsaka återfall. Det finns även små variationer mellan olika individers arvsmassa, vilket kan påverka gener som är av betydelse för hur läkemedel omsätts i kroppen. I sin tur kan denna variation göra individen mer eller mindre känslig för biverkningar av cytostatikan, medan tumörcellerna själva kan vara mer opåverkade. I den här studien vill vi undersöka de allra tidigaste effekterna av cytostatikabehandling vid AML hos 10 patienter – vilka gener i arvsmassan ökar eller minskar sin aktivitet? Kan vi se någon koppling mellan aktivitetsmönstret och behandlingseffekten? I dagsläget saknas kunskaper om dessa mycket tidiga förändringar. Vår förhoppning är att resultaten ska bidra med nödvändiga pusselbitar för att i framtiden kunna skräddarsy behandlingen av AML, och därigenom minska lidande förknippat med ineffektiv behandling, öka överlevnaden och framförallt förbättra livskvaliteten hos den enskilda patienten.
Senaste kommentarer