Hanna Björnsson Hallgren

Behandling av subacromial axelsmärta och rotatorkuffrupturer
Man räknar med att ca 14-21 % av befolkningen någon gång drabbas av axelsmärta vilket är en folksjukdom. En vanlig orsak är att det finns en senskada i axelns så kallade rotatorkuff. Rotatorkuffen består av 4 senor och en skada på dessa strukturer kan ge upphov till både smärta och nedsatt lyftförmåga. Dock har det visat sig att många med en mindre senskada är i princip symtomfria. Nationella riktlinjer anger att akuta senskador ska opereras men det vetenskapliga underlaget för denna rekommendation är svagt, speciellt när det gäller mindre senskador som inte påverkar axelns funktion lika mycket. Det finns en del studier och erfarenheter som tyder på att även de med mindre senskada kan klara sig utan operation om de får strukturerad specifik sjukgymnastledd träning. Den prospektiva delen i detta projekt syftar till att undersöka om det är någon skillnad av betydelse vid 3 mån, 6 mån och 1 år efter skadan mellan patienter som genomgått operation av den trasiga senan och de som behandlats konservativt med sjukgymnastisk träning. För att veta vilka senskador som är lämpliga att behandla konservativt behöver vi en bra tydlig indelning av dessa skador och en skarp diagnostik vilket inte finns idag. I detta projekt ingår även att med hjälp av magnetkamera bilder skapa en tre dimensionell modell som ger oss den information vi behöver för att kunna välja ut rätt kandidater till operation. Dessutom kommer de senskador som opereras att undersökas ner på cellnivå med så kallad histologi på små vävnadsprov. Detta för att studera om orsaken till skadan vi opererat inte var akut trauma utan en långt gången nedbrytningsprocess i senorna. Om det är så att denna nedbrytningsprocess går att påvisa kanske operationen inte gör någon nytta och både patient lidande och pengar kan sparas. Ytterligare en del av projektet är att utvärdera en ny metod för att ta bort kalk i axelns senor som vi vet är förknippat med långvarig smärta och nedsatt funktion. Denna metod ska noga utvärderas genom ett multicenter projekt på flera sjukhus i flera länder där Linköping har fått förmånen att vara med. Slutligen innehåller även projektplanen en långtidsuppföljning på 20 år där vi undersöker vad som händer med patienterna på långsikt om vi inte reparerar axelsenskador.